It's Kind of a Funny Story

Sympatiskt om livet.

Det är skönt att se en film utan ironi och flams from time to time, äktheten är det nya 2011, och jag gillar det. Zach Galifianakis storspelar som ödmjuk metalpatient, Julia Roberts niece Emma Roberts är snygg och det är genomgående sköna karaktärer.

En trevlig blandning av komedi/tragedi med många intressanta scener och övergångar. Bra!

4 av 5.

Ken Park

Diskbänkspornografi.

Det är en kraftfull film, det är svårt att inte beröras av vad som visas upp. Det är ömsom vidrigt, ömsom vackert, ibland går det lite för långt men ändå på den darrande gränsen till vad som tolereras. Det är banbrytande, när den kom (2002) och vill man chocka och visa den smutsiga verkligheten så visst.

Om Larry Clark i Bully nosade på gränsfallspedofilism så går han här hela vägen och slänger in lite incest och övergrepp in i mixen as well. Oberörd kan man inte säga att man blir.

3 av 5.

Bully

Verklighetsfrånvänd atapi.

Det är ungdomar på syra och weed som knullar och glider runt. Det är bra skådespeleri och många snaskiga scener. Historien är byggd på en verklig händelse vilket gör det hela ännu mer kittlande.

Ken Park regissören Larry Clark gillar ungdomar som snuskar till det och här blandas det med en mordhistoria. Ganska underhållande. Michael Pitt från Funny Games är filmens bäste skådis.

3 av 5.

The Tourist

Varning!

En jävla skitfilm helt enkelt! Det är svårt att göra en sämre film, jag är förbryllad. Och upprörd.

1 av 5.

Winter's Bone

Långsam redneckångest.

Jag vet inte vad som irriterade mig mest; mannen i biosätet brevid mig som andades jättehögt genom näsan, eller själva filmen. Handlingen är lite märklig. Det är relativt bra skådespeleri dock, men jag får ingen sympati för karaktärerna.

Det är långtråkigt och oinspirerat.

2 av 5.

Låt den rätte komma in

Dålig svensk "skräckfilm".

Problemet med barnskådespelare är att de är just det, barn. Det är uruselt skådespeleri, inte bara från alla barn utan även alla andra supporting roles. Manuset är efter boken med samma namn som faktiskt är rätt spännande, men som film blir det bara tramsigt och pinsamt.

2 av 5.

The Fountain

Vackert kärleksepos.

Känslig och oerhört vacker emellanåt skapar Darren Aronofsky storslagen magi och visuellt ögongodis. Den ska med fördel ses på en stor bild, med mörkt i rummet för att komma tillrätta med de vackra och ångestladdade scenerna.

Darren gifte sig sedan med Rachel Weisz som gör ett okej jobb, även om det är Hugh Jackman som drar det tunga lasset denna gång.

Är man på rätt humör så kanske man kan får lite plus/minus på dödsångestkontot.

4 av 5.

Black Swan

Oerhört vackert mästerverk! Katarsis!

Natalie Portman gör antagligen sitt livs roll i denna suggestiva film som tar en med på en resa där verklighet och fantasi vävs ihop till en vacker vinterskrud. Det ska mycket till för att hon inte ska få en Oscar för denna rollprestation! Vilken kvinna!

Darren Aronofsky fortsätter att leverera högkvalitativ film i likhet med sina tidigare Requiem for a Dream och The Fountain. Det är snyggt, det är dramatiskt och oerhört bra! Ett måste!

5 av 5.

TRON: Legacy (2010)

Snygga dataanimeringar.

Som hänför, det är väldigt snyggt - ibland i 3D ibland i 2D. Det är genomgående snygg dekor och coola effekter som räddar denna i övrigt mediokra film.

Ingen vidare handling, skådespeleriet är uruselt, likaså regin. Om man ska se denna är det endast för att titta på de snygga effekterna och hänföras.

2 av 5.